Nu är allt upplagt...

Nu har jag lagt upp de sista uppgifterna i svenska B. Lite vemodigt! Då med tanke på att jag inser att det också innebär att vissa av er snart ska lämna boet, för att testa på hur det känns att flyga för egen maskin. Inte bokstavligen talat naturligtvis... kan inte för mitt liv minnas att jag någon gång lärt er flaxa... men vem vet, det är mycket som glöms bort i dessa dagar. I personalrummet kallar vi denna minnes- och virrighetsproblematik för Sfi-lärarsyndromet - ska inte försöka mig på att förklara varför! Vissa saker ska hållas inom personalrummets väggar - en förmån som vi har gentemot er studerande.
Tänkte jag skulle avsluta mitt inlägg med ett citerat stycke. Det är från min systers blogg jag har norpat och ja, självklart har jag fått tillåtelse att blottlägga hennes tankar på min blogg (man är ju storasyster). Anledningen (för det vet ni ju att man måste ha) till att jag lägger ut detta citat är att jag hoppas att ni har känt så här, i alla fall någon gång, under kursen.
Har just kommit till insikt. Det kan vara ett faktum som har varit känt en tid, men som aldrig har varit så klart synbar som nu. Det är intressant hur man kan veta saker utan att aldrig riktigt förstå dem. Det är som om man vandrar i mörkret med en ficklampa i handen, väl medveten om vad det är man bär i sin hand och vad den är till för, men ovetande om hur den ska användas. Plötsligt, när man planlöst famlar omkring i mörkret, faller man och i fallet råkar man, som av en olyckshändelse, trycka på ficklampans ljusknapp och allt blir uppenbart.
/Pernilla

Göteborgsvarvet - lätt!

Nej... jag ska erkänna, det var inte en dans på rosor att springa 2,1 mil... Det var rent ut sagt en pina. När vi kom i mål sa jag och Emma (hon jag sprang med) att "detta ska vi inte göra om". Hmm, det var ju då det! Nu är vi eniga om att "detta ska vi göra igen". Kan tänka mig att det kan liknas vid att föda barn (i någon mening)! I stunden tänker man - det här var det värsta jag har gjort, varför utsätter jag mig för det här - men när man fått lite perspektiv på det hela blir man ganska nöjd med vad man har gjort och lyckan överglänser det obehag man kände vid själva genomförandet! Korrigera mig om jag har fel, alla ni som faktiskt upplevt en förlossning! Från löpning till nationella prov. Jag ska i möjligaste mån, försöka kommentera allas prestationer under helgen. Min förhoppning är att hinna med de flesta. Men precis som Anders nämnde i sitt inlägg (notera att jag numer leder vår lilla interna tävling ; ) är det en stor arbetsbelastning för tillfället - därför ber jag er... ha tålamod!
Ha det så bra!
/Pernilla

Sharif hjältar och Salvador Dali

Sådär ja! Nu var den första omgången med nationella prov genomförda. Ska bli intressant att få läsa era alster! Personligen tycker jag att de nationella proven innehåller en del läckerheter - reportage om Sharif hjältar, lyrik av Boye, redogörelse av kändisskapets baksida, samt interkulturell jämförelse av drömtolkning! Är fortfarande fascinerad över hur ni som genomförde de muntliga presentationerna lyckades att få så skilda framställningar. Alla hade verkligen annamat redogörelsen för den egna, personliga tolkningen - bra! Så, bockar och bugar för den trevliga förmiddagen tillsammans med er och hoppas att ni fick behållning av detta inslag.
Ska också informera alla delaktiga om något ni förmodligen funderat på hela eftermiddagen - Ja, Helenas tröja har torkat!
Imorgon är jag i Gbg - en liten visit i storstaden med mina studerande på Sfi - ska bli mycket trevligt. Åter på rummet - fredag, laddande inför helgen och Gbg-varvet.
/Pernilla

Nationellt prov

Hej på er! 

Kom hem från Barcelona i lördags. En underbar stad - kan rekommendera er att åka dit. Det blev inte mindre underbart av att det, i fyra dagar, var 26 grader varmt och sol. Har fått en för- och mersmak på sommaren vill jag lova! 

Nu på onsdag klockan 10.00 är det dags för en träff inför det nationella provet. Jag har tänkt att vi ingående ska gå igenom förfarandet, så att ni är väl förberedda till nästa vecka. Vi kan träffas vid kaffeautomaten och tillsammans gå till ett klassrum. Har tänkt att vi håller på till tolv ungefär. Hoppas att så många som möjligt kan komma. Min personliga uppfattning är att man har stor fördel om man är med på denna träff. 

Vi ses! /Pernilla