Imorse, på väg till jobbet, strömmade musik från gruppen "Kent" ur bilens högtalare. Frågan som ställdes i texten var vilken färg själen har. Det är en spännande fråga... För det första måste man identifiera själva själsbegreppet. Var finns själen placerad - i eller utanför den fysiologiska kroppen? När kirurgen gör sitt arbete är han förmodligen inte rädd för att han, med sin skalpell, ska komma åt och förstöra några vitala delar av själen. Själens anatomi måste således vara relativt vetenskapligt okänd. Men vi kan ha ont i själen! Vad menar vi, då vi uttrycker vår smärta med dessa ord? Vill vi att läkaren ska ordinera värktabletter eller operera bort det onda? Och om själen är något vi inte kan se med blotta ögat, hur kan man då lindra uppkommen själslig smärta? Om vi sedan ska sätta en färg på den där svårdefinierbara själen, vilken kulör skulle vi då färglägga den med? Skulle paletten under lyckliga dagar präglas av ljusa och varma färger? Skulle målarbrädet de dystra dagarna vara helt nedsvärtade av mörka toner? Min egen dagsaktuella, själsliga bild torde i så fall gå i de ljusa tonerna. Aha! tänker ni... hon ska snart ha semester... vilket förvisso är helt rätt och riktigt, fakta som inte direkt fläckar ner den annars så pastellpräglade själen. Men det som främst lyser upp min tillvaro i dagens arbete är att min föreläsning om myter och motiv (i ett första utkast) är klar för publicering.
Myter och motiv - Harry Potter som exempel from Säffle Lärcenter on Vimeo.
