fredag 3 oktober 2008

Muslimer = självmordsbombare och förtryckta kvinnor?

Vad tänker man på när man hör ordet muslim? Slöja? bokstavstrogen? Våldsbenägenhet? Associerar man oavkortat till bildsekvenser likt den här nedan? Om ja: vart har man fått den bilden ifrån? Från den tid man tillbringade i en muslimsk familj eller när man besökte Bagdad en sommar?



Denna veckan har varit intressant... i många avseenden! I tisdags var jag på en föreläsning med namnet "Vems islam?". Föreläsaren var Mohammad Fazlhashemi. Han kom till Sverige 1977, från Iran. Han lärde snabbt in det svenska språket och på tämligen kort tid började han läsa vid universitetet i Umeå. Nu är han forskare och lärare på universitet i Umeå. Han är också författare till boken "Vems islam".

Han menar att islam, i västvärlden, beskrivs i singular. Man generaliserar och gör således beskrivningar av MUSLIMEN. Vad man inte tar med i framställningen är att begreppet muslim, liksom begreppet kristen, är mångfasetterat. Olikheterna mellan människorna inom katergorin islam finns, på samma sätt som det finns inom kristendomen. Det finns de som är bokstavstrogna, de som gör illdåd, de som är sekulariserade... Det finns alltså moderna tolkningar av islam såväl som det finns en modern kristen tolkning.
En viktig fråga, som Mohammad lade fram på föreläsningen var, varför man främst fokuserar på olikheterna mellan de olika kulturerna. Det finns en uppsjö av beröringspunkter mellan våra olika kulturer - fler likheter än olikheter. Man intar en mängd roller som människa - roller som var och en är medlemmar av en kultur. Den muslimske Ahmed är pappa, liksom den kristne Björn. Iman har en roll som hemmafru - som i vissa fall inte skiljer sig så avsevärt mycket från den roll som en svensk, kristen kvinna iträder sig när hon kommer hem från jobbet. Det finns, i vissa avseenden, alltså en delaktighet i en världsomspännande kvinno- respektive manskultur.
Precis innan han skulle avsluta, och innan var och en skulle gå hem till sig, sa Mohammad:

Vi har svårt att rucka på det vi tar för givet. Det vi inte kan förstå. Man betraktar det på avstånd och skapar egna föreställningar och tolkningar...