I radiodokumentären "Jävla vitskallar!" sätts våra kulturella perspektiv i annat ljus. Vi är alla människor och i enighet med socialpsykologisk forskning skulle vi kunna liknas vid en marionettdocka. Trådarna som är fästa i våra armar och ben gör att vi agerar utifrån ett bestämt rörelsemönster, en motorik som är densamma för alla människor. Kanske skulle vi, utifrån denna insikt, börja tala om en "mänsklig kultur"?
Ord som lånats in från engelskan fyller inte bara tomrum och förser svenskan med nya nyanser, de inspirerar också till svenska nyskapelser. (Mall Stålhammar, språkprofessor)
Mer om detta kan ni läsa i en artikel på SVT.se. Något att lägga in i diskussionen om det svenska språkets framtid.
I svenska B jobbar de studerande bland annat med "Rinkebysvenska". Jag upplever att många har svårt att ge en objektiv beskrivning av detta. Begrepp som brukar användas i skildringen av det språk som talas i vissa förorter är "slang", "fula ord" etc. Denna bild skulle jag vilja blev lite mer nyanserad hos samtliga. En mycket bra artikel om detta är "Ibland passar blattesvenskan bäst" skriven av Linus Sköld.
För säkerhets skull väljer jag att inte gå under stegen som står lutad mot husväggen, jag har en kapitalförsäkring tecknad hos banken, samt en djurförsäkring hos AGRIA. För säkerhets skull är bilen registrerad hos Falck, och husläkaren, ja han finns i huset brevid. Vaccinationsprotokollet är ifyllt som det ska, likaså serviceboken... ja, utifall att! I trygghetsnarkomanens land ska inget lämnas åt slumpen, inget får lov att ligga utanför den mänskliga kontrollen. I ett nyhetsinslag på nyhetskanalen (via en inlämning i Svenska A) blev jag uppmärksammad på vår trygghetsmani. En överläkare inom psykiatrin förklarade varför vi har ett sådant stort behov av kontroll och skapande av säkerhet. Han menade att vi nu för tiden saknar omedelbara och direkta faror. Det vandrar inga farliga djur runt vår husknut, vi drabbas heller inte av epidemier som pest eller kolera. Behovet av att överbrygga faror finns dock kvar. Numer måste vi emellertid skapa oss mer eller mindre fiktiva faror. Frågan är om det är ett så stort avstånd mellan tåget och perrongen (max 10 centimeter) så att det utgör någon större fara för oss? Men för säkerhets skull... "mind the gap"!
