Spegel, spegel på väggen där...

Att leva med en självbild som bedrar, är verklighet för dem som lider av dysmorfofobi. I en artikel som heter De tror att de är fula "på riktigt" kan man läsa att många tonåringar skapar sig en krackelerad spegelbild av sig själva. Hur mycket smink, spray, dyra kläder och smycken som än pryder deras kroppar förblir resultatet detsamma - fulhet och missnöjsamhet med det egna yttre uttrycket. Detta kan vara ett intressant perspektiv att kika på och ta hjälp av då man arbetar med det humanistiska perspektivet i psykologin.

Klä sig i en personlig språkdräkt

Det första jag läste, när jag nu på morgonkvisten, surfade in på Institutet för språk och folkminnens hemsida, var ordet "göra". Det man för dagen uppmärksammade på sidorna för dialektmysterier var just detta lilla ord. För hemsidetillverkaren ifråga handlade det om en formell formulering av ordets betydelse, i såväl rikssvenska som i den göteborgska dialekten. För mig, som har mitt ursprung i Göteborgs-trakten, berörde ordet på ett mer informellt och emotionellt plan. Jag har hört och använt ordet i olika sammanhang och jag förstår precis dess inneboende innebörd. "Göra" är, för mig, dels ett verb bland andra verb. Men i min värld kan ordet också inta formen av ett substantiv, dvs. "en göra" (där g uttalas som g, inte j). Om något ska klassas som "en göra" torde det vara riktigt kladdigt och geggigt. Naturligtvis kan det vara tal om en deg eller smet, men man kan också uppleva en mental, emotionell eller existentiell "göra".

Nära till hands, när jag var inne på nämnd hemsida, låg fliken för minoritetsspråk. I dagsläget har Sverige fem officiella sådana språk, vilka är samiska, jiddisch, romani, finska och tornedalsfinska . Att vara talare av ett officiellt minoritetsspråk innebär att man har en mängd lagliga rättigheter att nyttja och bruka språket i det samhället man lever i. Vad jag funderade över i surfandets stund var språkets betydelse för människans identitet och vikten av att man respekterar varandras språkliga uttryck. Mitt bröst fylldes av en varm känsla då jag läste om mina språkliga rötter och när jag mindes det lilla ordet "göra". Tänk vilken värme, talaren av ett minoritetsspråk, ska känna då han eller hon äger rätten till att vårda sitt språkliga träd och respekteras av sin omgivning i sin personliga språkdräkt.

Lärande samtal på forumet

Jag brukar alltid slänga ett öga i backspegeln så här års och utvärdera arbetet som gjorts den gångna terminen. Vad jag ser i spegeln just nu är ett allt för dåligt utnyttjat diskussionsforum. Det är tråkigt. Forumet ska ses som en viktig lärokanal och genom aktivitet på detta vill jag främja det lärande samtalet. Vad innebär detta i praktiken för er studerande? Det medför att jag kommer kräva mer av er. Det står i studieplanen att forumet ska utnyttjas och detta kommer jag se mycket hårdare på under denna termin.

Välkomna till en ny termin på Säffle lärcenter

Nu går vi mot ljusare tider, 14 min längre "dagar" kommer så småning om att bli till 30 minuter och fram emot terminsslut kommer vi kunna avnjuta underbara, varma kvällar i skymningssolen. Låter det som en utopi? Så är inte fallet... tro mig, en termin går fruktansvärt fort. Kanske är det för att den fylls med så mycket trevlig? Nya studerande, "gamla" studerande, intressanta möten, och spännande diskussioner.