"Ge mig ett dussin friska, välskapta spädbarn och min egen specificerade värld att uppfostra dem i och jag garanterar att jag kan ta vilken som helst och träna honom till vilken specialitet som helst - läkare, advokat, konstnär, företagsledare och ja, även tiggare och tjuv, oavsett hans anlag böjelser, förmåga, kallelse och hans förfäders ras". Citatet är hämtat från den berömde behavioristen Watsons skrivelser. Vad han menar är att man kan påverka och forma människor i princip hur mycket som helst. Hans verktyg? Betingning!
För att förklara hur han menar, ska jag ge mig själv som exempel. Det är ett avslöjande som torde vara förstasidesmaterial... Jag är rädd för våningssängar! Ja, inte rädd i den bemärkelsen att jag inte kan gå i närheten eller att jag hoppar högt vid dess blotta åsyn. Nej, det sitter djupare än så. Jag kan inte sova i en våningssäng! Jag får obehagskänslor så fort huvudet når kudden. Det är nu ni börjar undra om det är något allvarligt medfött fel, men jag kan stilla er oro... allt det handlar om är en vanlig hederlig betingning. Av naturen är jag, eller för den delen någon annan människa, inte rädd för våningssängar. Att visa en våningssäng för gemene man skulle automatiskt inte väcka några ångestkänslor. Men för mig är situationen en annan.
I ett första skede av betingningsprocessen, var jag rejält sjuk när jag var i kontakt med berörd sängtyp. När jag var ca. 7 år hade jag hög feber och yrade rejält och i de högsta febertopparna låg jag i nedbäddad i nederdelen av en våningssäng. I det andra ledet av betingningsproceduren bevittnade jag, nattetid, ett epileptiskt anfall som min bror genomled. Och sängtypen?...våningssängens förstås! Det som från början var ett helt neutralt stimuli väcker numer (även om fobin blivit betydligt mildare med åren) en betingad respons hos mig. Jag får obehagskänslor och undviker, i allra möjligaste mån, att sova i en våningssäng. Det händer ju alltid något otrevligt!
Varför berättar jag detta? Jo, därför jag upplever att det är många som krånglar till det när uppgifterna i psykologin ska lösas. Det är viktigt att tänka på att inte göra det svårare än vad det är. Svaren går visserligen inte att, direkt och rakt av, hämta i någon bok, vilket kan upplevas frustrerande. Istället handlar det om att upptäcka och beskriva vardagliga och högst naturliga fenomen. Fenomen som de flesta är bekanta med och som de kan relatera till. Naturligtvis ska vi inte förglömma teorierna (alltså det som går att söka i kurslitteratur, och på internet) - de ska hjälpa dig att gå in på djupet och förklara allmänmänskliga tankar, känslor och beteenden.
