Perception - hur tolkar du din omvärld?

Kan du se ansiktet i bilden?

Uppfattar du det kyssande paret?

Hur många ansikten kan du observera i trädet?

Bebisen - ser du den?

Hur många kvinnor avtecknar sig?

Surdeg från Egypten - storytelling med oändliga möjligheter

Han startade bageriet med 400 kronor på fickan och en gammal ugn hemma i sitt kök. Nu är Emad Bayoumy ägare till Sveriges tredje största knäckebrödsföretag. Det något udda framgångsreceptet: urgammal surdeg från Egypten.

Vad har denna berättelse med banken SEB att göra? För dig som arbetar med storytelling i Svenska B, eller för den som inte kan gå vidare utan att ha läst upplösningen, kan gå in på Svd och läsa hela artikeln om Emad.

En marionettdockas liv

Det bor en Pinocchio i oss alla. Du tror att du går din egen väg och gör dina egna val, men du gör som alla andra i samma situation och reagerar med ett förutsägbart beteende. Pinocchioeffekten uppstår när situationen styr ditt beteende lika automatiskt som om du vore en marionett. Men det finns hopp – genom att se vad det är som drar i trådarna kan du bättre ta kontroll över de situationer du hamnar i.

Idag introducerar vi etapp nummer 2 i kursen "etik /psykologi" för omvårdnadsutbildningen. De delar i psykologin som ska avhandlas under detta moment är socialpsykologi. Ur det socialpsykologiska perspektivet uppmärksammar man individens beteende i relation till omgivningen. Man skulle kunna jämföra det med en Pinocchio-docka. De trådar som är fästa vid dockan styr dess rörelser. Personen som drar i trådarna bestämmer således dockans handlingsmönster. Utifrån ett socialpsykologiskt sätt att se det, är det samhällets normer och förväntningar som styr den enskilde individen. Om omgivningen eller samhället drar i vissa trådar reagerar vi människor på ett visst, förutbestämt sätt.

Länktips:

• Socialpsykologi
• Psykologifabriken
  

"En hjärnkirurg från Indien är sannolikt inte det minsta mer brottslig än en hjärnkirurg från Jönköping"

Sluta jamsa med

Publicerat 2010-10-17 00:05 i DN

Efter SD:s inträde i riksdagen har fler och fler nu valt att förhålla sig till partiets budskap. Inget fel i det. Men varför så okritiskt utgå från partiets verklighetsbeskrivning?

Uppgifterna om att medierna varit ovilliga att erkänna de problem som är förknippade med invandringen har kommit från så många håll och upprepats så många gånger att de nästan blivit sanna. Bara dagar efter valresultatet gick chefredaktörerna för Neo respektive Axess, Paulina Neuding och Johan Lundberg, ut och satte tonen. I en artikel på DN Debatt anklagade de medierna för att ha tigit ihjäl problemen. Andra har hävdat att medierna skönmålat.

Men var, kan man undra, finns alla dessa reportage som beskriver livet i exempelvis Rosengård i rosenrött? Var finns artiklarna om hur tonåringarna i Rinkeby av pur tacksamhet över det nya välfärdslandet vinkar med flaggor när polisen kommer? Var finns teveprogrammen om hur analfabeter från Kurdistan och somaliska kvinnor i sin länge otillfredsställda studiehunger metodiskt och målmedvetet arbetar sig fram mot Karolinska institutet, Juridicum och Handelshögskolan?

Svaret är förstås: ingenstans. Tvärtom har vi år efter år matats med den ena eländesrapporten efter den andra – så till den grad att personer som har sina rötter i dessa områden reagerat. För tiotalet år sedan tog till exempel journalisten Alexandra Pascalidou inför påslagna tevekameror med sig dåvarande statsministern Göran Persson till sitt Rinkeby för att visa en annan bild.

Inget av de etablerade partierna har lyckats lösa de problem som följer av socialt utanförskap. Men här finns den andra fallgropen med Sverigedemokraternas världsbild: Att problemen skulle vara relaterade till invandringen och inte till den sociala positionen.

Människor längst ned i samhällshierarkin är och har alltid varit – även långt innan Sverige hade någon egentlig invandring – överrepresenterade i exempelvis brottslighet och andra sociala svårigheter. En hjärnkirurg från Indien är sannolikt inte det minsta mer brottslig än en hjärnkirurg från Jönköping.

Men att ingen av de etablerade partierna har hittat Lösningen, med stort L, betyder inte att Sverigedemokraterna har det. Det är möjligt, till och med troligt, att vissa invandrare i ekonomiska termer är en förlustaffär för Sverige precis som vissa infödda. Men allt handlar inte om vad vi tjänar pengar på.

Här har vi fallgrop nummer tre: att enbart tala om vad som gynnar oss och inte. Vi kan slänga en livboj i vattnet till den som håller på att drunkna utan att fundera över vad det ger tillbaka. Vi kan öppna dörren för våra grannar som står i bara nattsärken efter att deras hus just brunnit ned utan att det ger oss någon direkt ekonomisk vinst.

Att hjälpa på plats, som är Sverigedemokraternas eufemism för att hålla icke-svenskar borta från Sverige, kan möjligen i vissa fall vara en idé. Men för den som står mitt i ett brinnande hus eller ett brinnande land är det inget alternativ. Det är bara att titta på de folkmord som har ägt rum.

Slutligen: Det familjevurmande SD vill, enligt Jimmie Åkesson i Aktuellt i veckan, minska anhöriginvandringen med 90 procent. Reglerna i dag ger den person som beviljats uppehållstillstånd rätt att förenas med sin make/maka samt minderåriga barn. Det måste rimligtvis betyda att så gott som inga barn ska få återförenas med sina föräldrar. Och inga äkta hälfter heller.

Gärna en debatt med Sverigedemokraterna. Men varför nödvändigtvis utifrån deras världsbild?

DN 17/10 2010

Jag tänkte, du vet... liksom, typ.. kanske ba..ehh rösta!

Vad tycker du om de små ord som slinker in i våra meningar emellanåt? Finns det något av dessa du gillar eller kanske rent av avskyr? På språktidningens hemsida kan den inbitne språkpolisen gå in och rösta på det värsta småordet. Det finns också möjlighet att uppdatera sig kring det aktuella röstningsläget.

Jag har en blogg... alltså finns jag??

Jag finner fenomenet fejkblogg mycket intressant. Myspappor, kristna friskolor och Björn Ranelidar, knappast någon kan gå säker i den fiktiva bloggosfären. Vad är det som utmärker dessa sidor? Vilket budskap vill man sprida? Vilka behov vill man tillfredsställa? Vem är den tänkta mottagaren? Begreppet källkritik står i centrum för lärarens vardag och jag tycker att det vore att sätta saken på sin spets om någon av mina studerande skulle vilja fördjupa sig i berört fenomen. Kanske granska en specifik sida eller söka gemensamma nämnare i ett flertal liknande bloggar?

Skulle man kunna prata om en mänsklig kultur?

I radiodokumentären "Jävla vitskallar!" sätts våra kulturella perspektiv i annat ljus. Vi är alla människor och i enighet med socialpsykologisk forskning skulle vi kunna liknas vid en marionettdocka. Trådarna som är fästa i våra armar och ben gör att vi agerar utifrån ett bestämt rörelsemönster, en motorik som är densamma för alla människor. Kanske skulle vi, utifrån denna insikt, börja tala om en "mänsklig kultur"?

No danger on the roof

Ord som lånats in från engelskan fyller inte bara tomrum och förser svenskan med nya nyanser, de inspirerar också till svenska nyskapelser. (Mall Stålhammar, språkprofessor)

Mer om detta kan ni läsa i en artikel på SVT.se. Något att lägga in i diskussionen om det svenska språkets framtid.

Svenskare än det svenska språket?

I svenska B jobbar de studerande bland annat med "Rinkebysvenska". Jag upplever att många har svårt att ge en objektiv beskrivning av detta. Begrepp som brukar användas i skildringen av det språk som talas i vissa förorter är "slang", "fula ord" etc. Denna bild skulle jag vilja blev lite mer nyanserad hos samtliga. En mycket bra artikel om detta är "Ibland passar blattesvenskan bäst" skriven av Linus Sköld.

Tänk på avståndet mellan verklig & inbillad fara!

För säkerhets skull väljer jag att inte gå under stegen som står lutad mot husväggen, jag har en kapitalförsäkring tecknad hos banken, samt en djurförsäkring hos AGRIA. För säkerhets skull är bilen registrerad hos Falck, och husläkaren, ja han finns i huset brevid. Vaccinationsprotokollet är ifyllt som det ska, likaså serviceboken... ja, utifall att! I trygghetsnarkomanens land ska inget lämnas åt slumpen, inget får lov att ligga utanför den mänskliga kontrollen. I ett nyhetsinslag på nyhetskanalen (via en inlämning i Svenska A) blev jag uppmärksammad på vår trygghetsmani. En överläkare inom psykiatrin förklarade varför vi har ett sådant stort behov av kontroll och skapande av säkerhet. Han menade att vi nu för tiden saknar omedelbara och direkta faror. Det vandrar inga farliga djur runt vår husknut, vi drabbas heller inte av epidemier som pest eller kolera. Behovet av att överbrygga faror finns dock kvar. Numer måste vi emellertid skapa oss mer eller mindre fiktiva faror. Frågan är om det är ett så stort avstånd mellan tåget och perrongen (max 10 centimeter) så att det utgör någon större fara för oss? Men för säkerhets skull... "mind the gap"!

Vad lovar politikerna?

Jag går till mitt träningspass på friskis & svettis. Precis då jag tror att jag är ensam på vägen ser jag en gestalt i ögonvrån. Det är en kostymbeklädd figur och jag kan avläsa att han ler mot mig. Då jag vrider mitt huvud mot hans håll möts våra blickar för en stund. Den välklädde mannen är ingen mindre än Jan Björklund. Hans uppgift, där han står vid vägkantens gren, är att informera mig om sina visioner om skolan. Att jag inte önskar ha en dialog om detta i denna stund (jag måste ju komma till mitt friskispass i tid, så de inte debiterar mig en förseningsavgift) bryr han sig inte om. Han låter sitt budskap spridas över Hammaröledens alla besökare och leendet i hans ansikte avtar inte för en sekund. Fotografen har verkligen fångat honom i en fördelaktig position, troligen har också redigeraren gjort sitt jobb väl för Björklunds hy är slät och hans ögon pigga. Jag inbillar mig att en hårt arbetande politiker inte vaknar upp på det viset var morgon. Att han stod, och fortfarande står, där är förstås ett led i en påkostad och väl genomtänkt valrörelse. Vi närmar oss valet med stormsteg och våra politiker låter sig inte gå obemärkta förbi. På min väg till gympapasset möter jag inte mindre än fyra politiker, alla med sina löften och argument. Min tanke är att den intresserade, i kurserna svenska A, B och psykologi A, skulle kunna få arbeta lite extra med valrörelsen i respektive kurs, naturligtvis i utbyte mot något/några andra kursmoment. Skicka ett mejl till mig om du känner att detta är något för dig, så kommer vi tillsammans överens om en uppgiftsformulering.

Välkomna till en ny termin...

önskar jag både nya och "gamla" studerande på Säffle lärcenter. På den här bloggen kan ni finna nyttigheter som hjälper er i studierna, diskussioner kring aktuella händelser, mina tankar och känslor kring vår vardag, samt funderingar om undervisning och pedagogik.

Varför var de tvungna att döda clownerna?

nummer.se

De sista skälvande timmarna av min semester tillbringade jag i berättarladan i Rottneros/Sunne. Det är mitt andra år som besökare på skådeplatsen och utifrån vad jag upplevt vid de båda tillfällena lär det bli fler timmar spenderade på ladans hårda träbänkar. I år, detta bröllopets år, spelades passande nog Shakespeares "En midsommarnattsdröm" upp. Kärlek, attraktion, kritik mot maktmissbruk (i kristendomens namn), dialog med aktuella samhällsfenomen (ex. melodifestival), utan- och innanförskap, liv och död, hyllning till skogen... etc. var tematik att finna i årets föreställning. Med denna föreställning i ryggen känner jag mig nu redo för ytterligare en termin i samhällets tjänst. För dagen finns det inte så många studerande innanför lärcenters väggar, men det förbereds för fullt inför måndagens kursstart. Pennor vässas, hjärnor vaknar ur semesterdvalor och minnen från sommarens bravader återberättas. Undrar just vad denna höst har att erbjuda?

Vilken färg har själen?

Imorse, på väg till jobbet, strömmade musik från gruppen "Kent" ur bilens högtalare. Frågan som ställdes i texten var vilken färg själen har. Det är en spännande fråga... För det första måste man identifiera själva själsbegreppet. Var finns själen placerad - i eller utanför den fysiologiska kroppen? När kirurgen gör sitt arbete är han förmodligen inte rädd för att han, med sin skalpell, ska komma åt och förstöra några vitala delar av själen. Själens anatomi måste således vara relativt vetenskapligt okänd. Men vi kan ha ont i själen! Vad menar vi, då vi uttrycker vår smärta med dessa ord? Vill vi att läkaren ska ordinera värktabletter eller operera bort det onda? Och om själen är något vi inte kan se med blotta ögat, hur kan man då lindra uppkommen själslig smärta? Om vi sedan ska sätta en färg på den där svårdefinierbara själen, vilken kulör skulle vi då färglägga den med? Skulle paletten under lyckliga dagar präglas av ljusa och varma färger? Skulle målarbrädet de dystra dagarna vara helt nedsvärtade av mörka toner? Min egen dagsaktuella, själsliga bild torde i så fall gå i de ljusa tonerna. Aha! tänker ni... hon ska snart ha semester... vilket förvisso är helt rätt och riktigt, fakta som inte direkt fläckar ner den annars så pastellpräglade själen. Men det som främst lyser upp min tillvaro i dagens arbete är att min föreläsning om myter och motiv (i ett första utkast) är klar för publicering.

Myter och motiv - Harry Potter som exempel from Säffle Lärcenter on Vimeo.

När man har ställt in sitt sikte på något, ser man det överallt

Över min morgonkopp, kunde jag i dagens DN läsa om hur de gamla myterna och motiven går igen i dagens samhällsdebatt. Rubriken till artikeln som jag läste löd, Konsten att tysta en kvinna som törs tala om män . Titeln åsyftade såväl dagens våld mot kvinnor som äldre tiders (ur mytologin hämtade) sanktioner för de kvinnor som tordes kritisera männen. I myten om Procne och Philomela blir man brutalt medveten om kvinnans straff - avskuren tunga - vilket alltså skulle resultera i kvinnlig stumhet och tystnad. Förutom fascinationen över myternas motiv och dess ständiga aktualitet förvånas jag också över hur man ser, det man förnärvarande är insnöad på, precis överallt. Min perception verkar således vara helt inställd på myter och motiv i den mänskliga berättelsen.